1. Du har varit inblandad i såväl Stockholm Resilience Centre som Mistra Biotech och Mistra EviEM. Under 2017 lämnade du styrelsen för Mistra Urban Futures. Du har hunnit bli 76 år, är det tid att trappa ned?

   Nej, inte riktigt än, jag har ett uppdrag kvar som ordförande i Sidas vetenskapliga råd. Vi har nyligen fått rollen att vara rådgivande till hela myndigheten i forskningsrelevanta frågor. Att forskningsfrågor har fått ökad tydlighet i biståndsverksamheten tycker jag är väldigt roligt. På den tid jag får över ska jag läsa alla de här skönlitterära böckerna som jag köper, men aldrig hinner läsa. Och så ska jag resa, umgås med vänner och gå på opera.

2. Att forskningsresultat ska nå ut i samhället är en nyckelfråga för Mistra. Hur står det till med relevansen inom miljöforskningen?

   De flesta politiska beslut på miljöområdet baseras på kunskap och forskningsresultat. Men det är väldigt svårt att mäta forskningens effekter och ge konkreta exempel på hur politiska beslut eventuellt kopplar till forskningsresultat.

   Upptäckten av ozonhålet var genial atmosfärkemisk forskning, men orsakerna var få och relativt lätta att identifiera så det var lätt att enas om politiska beslut och åtgärder. Det har ändå tagit trettio år för att se resultat. Många andra miljöfrågor är betydligt mer komplexa och kräver både naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning. Här har Mistra gått före och spelat en viktig roll för ökad relevans, genom att skapa breda tvärvetenskapliga program utifrån en given problemformulering.

3. Kan du ge exempel på hur du själv jobbat med forskningsrelevans?

   Mistra Urban Futures, där jag fram till förra året alltså var styrelseordförande, är ett utmärkt exempel på relevans. Vi arbetade med hållbar stadsutveckling i fem städer och regioner runtom i världen, i nära samarbete med avnämarna. Oavsett om det var i en kommun, stad eller region satt tjänstemän ned tillsammans med forskare för att identifiera viktiga frågeställningar. Det är ett ovanligt och nytt sätt att jobba. Det ger en bättre förståelse för varandras situation, inte minst för forskarna att veta vad de kan förvänta sig av den politiska processen.

4. Hur ser man inom forskarsamhället på begreppet relevans?

   Det talas mycket om relevans och många säger att de ägnar sig åt det, men de flesta forskare tar tyvärr inte frågan på allvar. Tittar man närmare är det mest en Potemkin-kuliss.  När jag för några år sedan var med och utvärderade några stora svenska forskningsprogram, var kraven att de efter fem år dels skulle ha blivit världsledande, dels att forskningen skulle vara samhällsrelevant. Alla program var världsledande, men bara en av fem programledningar förstod ens frågan om relevans och kunde ge ett svar… Naturligtvis hade forskarna reflekterat över relevans i ansökan. Men sen hade de inte haft det i åtanke när man bedrev forskningen.

5. Det talas allt mer om relevans, och kraven ökar från politiskt håll.  Är det på väg att bli ett för stort fokus på forskningens nytta?

   Nej, det tycker jag inte. Nyfikenhetsforskning och relevans är begrepp som går i varandra, avgörande är att stödja forskning av hög kvalitet. Min uppfattning är att unga forskare idag generellt är mycket mer intresserade av samhällsrelevans än tidigare. Ta till exempel Stockholm Resilience Centre, där jag också var verksam, som redan från starten jobbade mycket med samhällsrelevans. Även om forskningen inte passade in i den traditionella akademiska strukturen, var det oerhört många unga doktorander som sökte sig dit, eftersom det var ett spännande och ett nytt sätt att jobba.

    

Läs en längre intervju med Thomas Rosswall: Mistra Urban Futures forskning har framtiden för sig

1. Vad fick dig att flytta till Handelshögskolan från Danmark och Copenhagen Business School?

   Det som lockade mig att ta tjänsten och flytta till Stockholm är att Handelshögskolan både har en prestigeutbildning med hög internationell standard, och att skolledningen har så tydligt fokus på hållbarhetsfrågor. Det är svårt att hitta något motsvarande på andra håll i världen.

   Lika viktigt är att alla delar av högskolan arbetar aktivt med långsiktig utveckling. Även på Copenhagen Business School (CBS) där jag arbetade tidigare fanns ett stort engagemang för hållbarhet. Med ett undantag, avdelningen för finansmarknader var tyvärr inte det minsta intresserad av frågan.

2. Vad har Mistras satsningar haft för betydelse för en mer hållbar finansmarknad?

   Mistra har systematiskt och med stort engagemang främjat forskningen inom området. Det har inte bara påverkat intresset för hållbarhet inom både den svenska affärsvärlden och forskningen. Idag är nästan alla företag, banker och fondbolag engagerade i frågan.  Regeringen har dessutom lanserat satsningen Stockholm Sustainable Finance Centre som ger Sverige en ännu starkare plattform för hållbarhetsforskningen.

   Att Mistra ger oss fria händer att utveckla forskningsområdet gör att vi har en unik möjlighet att lyfta ämnet. Det som nu står på önskelistan är att vi får resurser att kunna bjuda hit internationella forskare för att arbeta med oss under kortare eller längre perioder.

3. Hur vill du utveckla forskningen och er inriktning?

   Jag vill att Misum och Handelshögskolan ska fokusera på den internationella utvecklingen. Det betyder inte att vi ska släppa det svenska perspektivet, snarare ska vi ta ett antal erfarenheter från Sverige och testa och utveckla dem i samarbete med forskare från andra delar av världen. På det sättet kan vi få insikter och kunskaper som kan bli till en fördel för Sverige.

4. Hur ser omvärlden på forskningen om hållbara finanser på Handelshögskolan?

   Det vi gör uppmärksammas av många internationellt verksamma forskare som gärna vill samarbeta med oss. Bland annat har University of Oxford bjudit in oss, tillsammans med 14 andra universitet, till ett forskningssamarbete inom området.

   Vi bygger nu även upp forskningssamarbeten med ett antal andra internationella universitet, bland annat med New York University.  Det är intressant att se hur olika länder förhåller sig till ämnet. Bland annat är de finansiella marknaderna i New York inte riktigt lika intresserade av att integrera hållbarhet i sin förvaltning som de svenska finansiella aktörerna är.

5. Får ni gehör för hållbarhetsidéerna bland Handelshögskolans studenter?

   De flesta förstår tankegångarna, vilket kan komma att få stor betydelse eftersom många av studenterna på sikt kommer att ha höga positioner i det svenska samhället och inom näringslivet. Har de då kunskap och engagemang i hållbarhetsfrågor kan det ge betydande effekter. Men det är även viktigt att ge dem insikter om att det finns fallgropar för hållbarhetsarbetet, inte minst inom det politiska och ekonomiska området.

   Alla studenter är naturligtvis inte överens med oss om hur hållbarhetsfrågor bäst ska hanteras. Vilket är bra eftersom det skapar stimulerande diskussioner i klassrummen och demonstrerar för studenterna att det inte finns några ”one size fits all”-lösningar.

6. Går det att tjäna pengar på finansiella tjänster i en hållbar ekonomi?

   Det är absolut möjligt att göra vinster även i en grön ekonomi. Skillnaden är att man bör ha ett lite längre perspektiv när man gör investeringar. Den andra fördelen med ett mer hållbart förhållningssätt är att man minskar sina risker. För ett företag kan det bland annat handla om att de riskerar att förlora kundernas förtroende om de inte bry sig om miljön eller mänskliga rättigheter.

Åsa Moberg
Programansvarig
asa.moberg(at)mistra.org
Tel: 08-791 10 21
Mobil: 070-732 46 02